Volontärer Röda Korset i Hedemora.

Utan volontärer stannar Sverige

Utan volontärer stannar Sverige

De fångar upp människor som faller utanför samhällets skyddsnät och bidrar på tusen sätt till ett tryggare Sverige. Möt några av Röda Korsets volontärer som gör ovärderlig skillnad i människors vardag när utsattheten ökar.

Dela: Dela på Facebook Dela på LinkedIn Dela på Twitter

Tre dagar i veckan är det kö utanför Röda Korsets mötesplats i centrala Hedemora. När pengarna inte räcker till behöver allt fler människor be om hjälp för att klara vardagen. 

– Jag minns särskilt en mamma som kom hit efter skolavslutningen i somras. Eftersom det var sommarlov fick hennes tre söner ingen skolmat och familjen levde från matkasse till matkasse. För många kanske det inte låter som Sverige, men det är dagens verklighet, säger Gunborg Morén (bilden ovan). 

Hon är ordförande för Röda Korset i Hedemora och hjärtat i allt som sker i lokalföreningen. I 45 år har hon jobbat ideellt för Röda Korset. Vissa veckor blir det mer än 40 volontärstimmar, alltid klädd i rött. 

– Jag kallar mig gärna för rödakors-tant, eftersom det faller tillbaka på så mycket bra som gjorts av Röda Korset under alla år. Begreppet kommer från 1940-talet när våra syföreningar sydde och stickade till soldaterna under finska vinterkriget, berättar Gunborg. 

Allt fler behöver stöd i Sverige

Många volontärer hos Röda Korset har varit med länge, och många är äldre kvinnor, men långt ifrån alla. Andreas Eriksson, som står och packar matkassar bredvid Gunborg, har varit volontär i drygt två år.  

– Jag fick kontakt med Gunborg via frivården och hjälper till med det mesta. I dag delade vi ut 56 kassar. Alla utom två personer hade varit här förut. När jag började delades bara 15 kassar ut per dag, berättar han. 

Gunborg ser tydligt att fler behöver hjälp i dag för att klara vardagen.  

– Det är allt oftare unga familjer och ensamstående föräldrar som kommer till oss, säger hon. 

När samhällets resurser sviktar, då finns Röda Korset där för att fånga upp. När kriser sker, då agerar volontärerna. 

– Röda Korset är ju en krisorganisation. Vid en kris ska vi inte slå igen, utan vi vara aktiva. Under coronapandemin hade vi öppet varje dag och handlade hem mat åt äldre, och vid en allvarlig trafikolycka i fjol med ett par bussar fjällresenärer inblandade, var jag en av de första på plats. Jag minns att jag stod mitt på riksvägen, tröstade blodiga ungdomar och hjälpte dem från olycksplatsen. 

Två volontärer från Röda Korset står i Röda Korsets kök. Bullar står på en bänk och bakom volontärerna står matkassar på rad.
Gunborg Morén instruerar när matkassar packas med pasta, bröd och korv. Tre dagar i veckan är det utdelning och Andreas Eriksson ser till att människor som köat får de fyllda kassarna.

23 000 volontärer runt om i landet

Volontärerna är hjärtat i Röda Korset, menar Tora Törnquist, som jobbar med engagemangsfrågor på organisationen. 

– Våra 23 000 volontärer är helt avgörande för att Röda Korset ska kunna finnas och verka med sådan bredd på lokal nivå. Det är alla som ställer upp ideellt som gör att vi kan möta humanitära behov över hela landet. 

Människor vill hjälpa till. Ungefär hälften av den vuxna befolkningen  
i Sverige gör någon form av ideell insats i dag, och engagemanget går inte ner, men det förändras, precis som samhället i övrigt. Det måste också Röda Korset ta fasta på. 

– Förr var det vanligare att människor gick in som volontär i en förening och stannade kvar i decennier som eldsjäl i verksamheten. I dag ser vi en trend mot att man hellre vill engagera sig för kortare punktinsatser eller speciella sakfrågor. Man kan kalla det för ”tomtebloss”-engagemang, när många vill hjälpa i en akut kris som vid krigsutbrottet i Ukraina, eller att man är intresserad i flyktingfrågor och flyttar sitt engagemang mellan olika organisationer som jobbar med det, förklarar Tora Törnquist. 

En utmaning att få fler volontärer

För att fånga upp människors engagemang måste Röda Korset matcha förändringen och här finns stora möjligheter, enligt Tora Törnquist. 

– Om många fler vill hjälpa till vid en specifik kris än vad vi har behov för, vid en skogsbrand till exempel, behöver vi vara kreativa och erbjuda andra uppdrag. Den som är bra på att köra lastbil kan också vara en jättebra resurs för att sköta logistiken i en second hand-butik till exempel. Det här är en nyckelfråga för Röda Korset. 

En annan tydlig förändring inom volontärskap i dag är den ökade viljan att hjälpa till där man bor, med problem man möter i sin vardag. 

– När det sker skjutningar på gatan utanför vill man kunna göra någonting, som nattvandringar, första hjälpen-utbildningar och aktiviteter för ungdomar. 

Lär ut livsviktig HLR-kunskap

Det är fredagskväll i Bergsjön i nordöstra Göteborg. På programmet står pizza och första hjälpen. Volontären Faiek Afoof är här för att dela med sig av sina kunskaper om allt från hjärt- och lungräddning till hur man stoppar en blödning. 

− Vi lär ut saker som alla behöver. 

Vid sin sida har Faiek några nyutbildade volontärer, informatörer kallas de. De är med för att se och lära innan de så småningom kan leda egna pass. 

− Det är jättebra att vi blir fler. Nu måste vi ibland tacka nej när någon vill boka ett pass. Det är många som är intresserade och jag har inte tillräckligt med tid, eftersom jag även jobbar, pluggar och är nybliven pappa, säger han.  

Volontär från Röda Korset instruerar en man och en kvinna i första hjälpen. De sitter på golvet och sträcker ut sina armar.
Raka armar krävs vid hjärt- och lungräddning, annars blir den livräddande insatsen snabbt väldigt jobbig, berättar Ammar Rachdan för Abbas Aras och hans mamma Elnura.

"Känner att jag gör skillnad"

Att lägga engagemanget för Röda Korset på hyllan är inte aktuellt. Faiek började som volontär redan i sitt gamla hemland Syrien. Han var 17 år och hjälpte till vid en dammkollaps.  

– Då var jag en ung kille med överskottsenergi. Numera känner jag att jag är skyldig samhället att fortsätta lära ut det jag kan. Jag har så mycket utbildning och erfarenhet så att jag känner att jag gör skillnad. Har du en gång börjat med humanitärt arbete kan du inte sluta, säger han. 

Ungefär 15 ungdomar och vuxna har samlats i en halvcirkel runt Faiek. De flesta bor i området. 

− Vad ska vi göra om någon har satt i halsen och hostar? frågar Faiek. 

En deltagare föreslår att lägga armen runt magen och trycka till.  

− Ja, det är bra, men vi ska göra ett par saker före. Vad gör vi först? fortsätter han. 

− Slår på ryggen, säger en annan. 

Faiek nickar. 

− Men först ser vi om personen kan hosta. Så länge den som satt i halsen kan hosta själv så gör vi inget mer än uppmanar till att fortsätta hosta för att få loss det som sitter fast. Först om personen blir tyst gör vi ryggslag. 

Efter pizzapausen kommer de flesta i gång och testar livräddning på dockor. Abbas Aras är här med sin lillebror och mamma.  

− Det är mamma som har tagit med oss hit. Hon tyckte att vi skulle gå, efter- 
som hon var med om en sak när hon var liten. Då var det hennes bror som kunde hjärtlungräddning, berättar han. 

18-åriga Hamda Ibrahim har kommit hit av en annan anledning. Hon ska snart bli ungdomsledare. 

− Vi ska ha basket och fotboll med högstadieungdomarna här. Då kan det vara bra att kunna första hjälpen, säger hon.  

Starkt civilsamhälle som gör skillnad

Civilsamhället drivs av medborgare, frivilliga och ideella organisationer och är oberoende av staten. Sveriges civilsamhälle är historiskt starkt, med rötter i våra stora folkrörelser som till exempel nykterhets- och arbetarrörelsen. Under efterkrigstiden utvecklades ett nära samarbete mellan staten och folkrörelserna, framför allt kring politiska och sociala rättigheter, kultur och fritid. Ett tydligt exempel är idrottsrörelsen. 

– Vi har vant oss vid att idrotten organiseras av medborgarna själva, till skillnad från till exempel förskolor, som vi förväntar oss ska anordnas av offentlig sektor, säger Johan von Essen, professor i livsåskådningsvetenskap vid Marie Cederschiöld högskola. 

Skandinavien skiljer sig mot andra länder. 

– Här har vi uppmuntrat ideella insatser som syftar till gemenskap och aktivt samhällsengagemang snarare än att täcka sociala basbehov som omsorg. Skulle de ideella krafterna minska i USA och Storbritannien skulle det bli problem med till exempel äldrevård.

Röda Korset ser till den utsatta människan

Johan von Essen påpekar dock att civilsamhället i Sverige har börjat ta ett större välfärdsansvar – på vissa områden. 

– Som när Stadsmissionen och Röda Korset stödjer EU-migranter och papperslösa. Vi har än så länge dock inte sett något större genombrott, och jag tror inte att detta kommer att ske inom överskådlig framtid. Det viktigaste skälet är det starka politiska och folkliga motståndet mot att civilsamhället ska bli en större välfärdsproducent. 

Röda Korset står dock alltid på den utsatta människans sida och när människor får det tuffare ökar också den typen av stöd. 

– Exempelvis tak över huvudet och matkassar, men vi jobbar också med politisk påverkan för ett välfärdssamhälle som ska finnas där för alla som behöver det, säger Tora Törnquist på Röda Korset. 

Hon menar att civilsamhällets roll i välfärden behöver uppmärksammas. 

– För att kunna komplettera staten behöver vi få både relevant stöd och samverkan med offentliga aktörer. 

Ideela krafter behövs i ett förändrat samhälle

Johan von Essen tror att civilsamhället kommer att behöva stärkas ytterligare för att kunna möta framtidens utmaningar och ett förändrat samhällsklimat. 

– Civilsamhället har historiskt sett varit en brygga mellan makten och folket.  
I dag när vi ser en tillväxt av auktoritära krafter, riskerar vi att förlora det förtroende mellan folket och statsmakten som civilsamhället bidrar med. 

För att behålla styrkan inom civilsamhället behöver organisationerna själva agera och berätta hur viktigt det är med ideell kraft. 

– Om vi vill bevara civilsamhället måste vi påminna befolkningen om att engagemanget är beroende av deras aktiva insatser. 

Cykelturer för kropp och själ

I Bergsjön övas det inte bara på första hjälpen och bakas pizza. Här kan också den som har ont i benen, svag balans eller bara en längtan efter att känna håret flyga i vinden få en åktur. Varje onsdag möts volontärerna Sebastian Arnljung och Suzan Ismail för att ge Bergsjöns äldre möjlighet till en cykeltur i området runt Rymdtorget. 

De drar på sig sina varselvästar och rullar cyklarna ur garaget – en vanlig tvåhjulig och en eldriven lådcykel med plats för två passagerare på ett litet säte. 

– Jag kände att jag ville göra någonting för att hjälpa andra – och jag gillar att cykla, så just det här uppdraget passar mig väl, säger Sebastian. 

Det var för precis ett år sedan han började komplettera sitt halvtidsjobb som redovisningskonsult med uppdraget som volontär för Röda Korset. 

En volontär från Röda Korset kör en kvinna i en lådcykel.
Sebastian Arnljung väljer mellan två turer runt Rymdtorget i Bergsjön, i utkanten av Göteborg, när han ska ta Gazali Rasko på en åktur.

För 23-åriga Suzan Ismail har vägen hit varit längre. Född och uppvuxen i Syrien tvingades hon fly under kriget. Via Sydsudan, Uganda och Istanbul har hon hittat ett nytt hem i Sverige och bor just nu hos sin syster i -Göteborg. Hon hoppas få stanna och fullfölja sin utbildning till sjuk-sköterska. 

– Medan jag väntar på svar från Migrationsverket arbetar jag i Röda Korsets second hand-butik och hjälper till med cyklingen.  

Gazali Rasko blir dagens första passagerare. Hon är också född i Syrien, men bosatt i Bergsjön sedan 40 år.  

– Jag har opererat båda mina knän och tycker det här är ett roligt sätt att få frisk luft, säger hon. 

Tre rödakorsare står tillsammans framför Röda Korsets hus och tittar in i kameran.
Hit är alla välkomna, hälsar volontärerna Andreas Eriksson, Gunborg Morén och Peter Jansson i Hedemora.

Att vara volontär ger mycket tillbaka

Tillbaka i Hedemora stökar Gunborg Morén runt i det vita huset mitt i centrum. Röda Korsets hus kallas det rätt och slätt och finns på flera platser i Sverige för att möta människor i kris. 

– Här har vi sedan länge ett kafé, men nu även ett vilorum där man kan övernatta. Det finns möjlighet till dusch och tvätt, berättar Gunborg och visar runt i huset som också rymmer möteslokaler för läsecirkel, hantverksgrupp och svenskundervisning.  

Hon välkomnar fler volontärer. Att hjälpa andra är också något som gör gott för en själv. 

– Det vi gör ger mycket positivt tillbaka. Att få en varm kram och att se glädjen i ögonen på människor man hjälpt, det är liksom betalningen för ens arbete. Prova på att jobba som volontär under några timmar och se om det passar dig! Det spelar ingen roll vad du gör, om du sorterar kläder eller brer mackor, för du gör det för en annan människa. 

Volontärfakta - Visste du att…

51 % av svenskerna i åldern 16–84 år har gjort minst en ideell insats under de senaste tolv månaderna.

90 % av svenskarna kan tänka sig att ställa upp i händelse av kris i landet.

735 miljoner timmar läggs på ideellt arbete varje år.

Läxhjälp som volontärarbete i Bredäng

Se alla lediga volontäruppdrag

Bli volontär
Kvinna cyklar på skogsväg

Vår hjälp i Sverige

Hitta hjälpen du söker här