Röda Korsets erfarenhet från kriser och katastrofer världen över är att den
som är utsatt innan en kris, drabbas hårdast av krisens effekter. Våldsdåd
i ett bostadsområde påverkar både lokalsamhället och individer på många
sätt och under lång tid. Hur områdets förutsättningar ser ut före en allvarlig
händelse och hur lyhört samhället agerar under och efter påverkar hur
allvarliga efterverkningarna blir. Därför behöver samhällets insatser sättas
in i alla dessa tre skeden.
Socioekonomiskt eftersatta områden utsätts oftare för skjutningar och
dödligt våld än andra bostadsområden. Samtidigt saknas ofta ett motsvarande
stöd till de som drabbas. I denna rapport beskriver vi det glapp som finns i
samhällets stöd till de som drabbas, såväl direkt som indirekt.
I den här rapporten identifierar vi de utmaningar som skapar detta glapp:
- Våldet sker i ett sammanhang av försämrade livsvillkor och ojämlik
folkhälsa. Detta bidrar redan innan till försvagad tillit till samhällets
aktörer. Bristen på tillit kan innebära ytterligare hinder för samhället
att nå fram med sitt stöd. - Upparbetad lokalkännedom, långsiktig närvaro och samverkan med
boende, lokala nyckelaktörer och civilsamhälle innan en allvarlig händelse
är nödvändigt. Om det saknas, påverkas bedömningen av vad som utgör
en kris och huruvida särskilda insatser krävs. - När stöd efter en allvarlig händelse sätts in är det viktigt att det tillhandahålls
utifrån lokala behov och att det är proaktivt och uppsökande.
Efterverkningarna av en skjutning innebär ytterligare påfrestningar på individer
och lokalsamhällen, exempelvis genom begränsad rörelsefrihet, påverkan på
skolresultat och ökad stigmatisering av ett bostadsområde. Därför är stöd till
barn, unga och unga vuxna extra viktigt, liksom att uppsökande stöd erbjuds
under en längre tid efter en allvarlig händelse och trygghetsskapande insatser.
Trots stora utmaningar är det viktigt att framhålla att många av de områden
som benämns socioekonomiskt eftersatta karaktäriseras av stark lokal
handlingskraft och stort förtroende mellan grannar och närboende. Det är en
kraft som samtliga aktörer – såväl offentliga som andra – kan bygga på för
att stärka samverkan och vår gemensamma förmåga att förebygga innan och
agera under och efter våldsdåd.