Behovet av nedrustning ökar i takt med oron i vår omvärld; vi vet att om kärnvapen skulle komma till användning i krig skulle de orsaka ett ofattbart mänskligt lidande. Kärnvapen är konstruerade just för att förinta städer och urskillningslöst utplåna deras civila befolkning, byggnader och infrastruktur. Så har vapnen också används i krig. Bomben som förintade Hiroshima den 6 augusti 1945 dödade 1654 av 1780 sjuksköterskor och 270 av 300 läkare. 42 av stadens 45 sjukvårdsinrättningar förstördes. Vi vet att om kärnvapen åter skulle komma till användning så skulle allt levande i närheten av detonationen dö omedelbart. Likaså vet vi att det finns planer för hur dessa vapen ska användas och att hotet inte är en illusion.
Historien har bekräftat att de humanitära konsekvenserna av användande av kärnvapen – om så ett enda – är fruktansvärda och de är långvariga. Fortfarande behandlas tusentals personer på de två rödakorssjukhusen i Hiroshima och Nagasaki för sviterna efter bomberna. Många år av kontinuerligt lärande innebär också att vi idag vet att effekterna är mycket allvarligare än vad man först kunde ana. Japanska Röda Korset, som sedan 1945 har behandlat överlevande, har varit en del i forskningen om de medicinska effekterna. Ständigt dokumenteras nya sjukdomar som uppkommer till följd av bomberna i Hiroshima och Nagasaki, inte bara bland de överlevande utan också bland deras barn.
Överlevarna som i Japan kallas hibakusha vittnar samstämmigt om att mardrömmen fortfarande pågår. Läkare på de japanska sjukhus som drivs av Röda Korset hävdar att dödsorsaken för två tredjedelar av de äldre hibakusha som avlider idag, är cancer på grund av strålning.
Dagens kärnvapen är dessutom ofta hundratals och även tusentals gånger kraftfullare än de som släpptes över Hiroshima och Nagasaki. Det finns inget rimligt sätt att förbereda sjukvårdssystemet på ett kärnvapenangrepp; det enda meningsfulla är att arbeta för att de aldrig används igen. Forskning de senaste åren har också kunnat bekräfta det som man diskuterade redan på 80-talet – att ett kärnvapenkrig skulle leda till allvarlig global klimatpåverkan med minskad jordbruksproduktion som resultat.
Stigmatisering av vapenslag har effekt, även på de länder som inte är anslutna till det aktuella avtalet. Goda exempel är förbuden mot antipersonella landminor, klustervapen och kemiska vapen. När det gäller exempelvis landminor har fördraget fått flera positiva effekter på kort tid. Enligt Svenska Freds som följer upp efterlevnaden har handeln med minor praktiskt taget upphört och mer än två tredjedelar av alla minproducerande länder har avslutat sin tillverkning. Inte heller skulle ett kärnvapenförbud hota eller strida mot befintliga avtal – tvärt om vore ett förbud ett sätt att uppfylla kraven på nedrustning inom ramen för icke-spridningsavtalet.
Röda Korsets engagemang mot kärnvapen sträcker sig tillbaka till andra världskriget när medlemmar i japanska Röda Korset ställdes inför vapnens katastrofala humanitära konsekvenser och kämpade för att rädda överlevande i Hiroshima. Alla andra massförstörelsevapen är förbjudna i internationell rätt på grundval av dess inhumanitet. Detta bör även gälla kärnvapen, de allra mest destruktiva och inhumana av massförstörelsevapen. Konventionen om förbud mot kärnvapen betyder att det nu finns möjlighet att fylla det gapet och tydligt och uttryckligen förbjuda de vapen som äventyrar mänsklighetens existens.
För Röda Korset, som har ett särskilt uppdrag från världens stater att främja respekten för internationell humanitär rätt, är det också viktigt att påpeka att kärnvapen gör det omöjligt att tillämpa den humanitära rättens mest grundläggande regel, distinktionsprincipen; d.v.s. att alltid skilja mellan militära mål och civilbefolkningen samt civil egendom. Kärnvapen kommer heller inte att ta hänsyn till nationella gränser. Med största sannolikhet kommer samhällen och städer långt bortom avsedda mål drabbas vid eventuella attacker. Det gör den fortsatta existensen av kärnvapen och de risker som dessa medför till en global angelägenhet. Grundsynen på kärnvapen måste vara att de utgör ett allvarligt hot mot vår säkerhet och överlevnad. Vapen som riskerar katastrofala oåterkalleliga konsekvenser kan inte på allvar ses som ett skydd för civila eller mänskligheten som helhet.
Den enda hållbara inställningen till kärnvapen är att de måste förbjudas. Ett förbud skulle utgöra ett löfte till framtida generationer om att de aldrig kommer att behöva leva under hotet om kärnvapenkatastrof. Regeringen har genom att i somras rösta ja till konventionen visat att den delar denna grundläggande åsikt. Sverige sa ja till konventionen, som en av totalt S122 stater, majoriteten av världens länder. Den 20 september öppnas möjligheten att slutligen skriva under detta historiska avtal. Röda Korset hoppas att Sverige ska fortsätta sitt arbete för en kärnvapenfri värld och underteckna konventionen.
Tadateru Konoe, ordförande Internationella Rödakors- och Rödahalvmånefederationen
Margareta Wahlström, ordförande Svenska Röda Korset
14 september 2017