Sommaren 2021 ska Sverige få en ny migrationslagstiftning och i början av december 2020 gick remisstiden ut för förslagen från den parlamentariska migrationskommittén. Jämfört med ordinarie utlänningslag innebär förslagen en rad inskränkningar i möjligheten till uppehållstillstånd, till familjeåterförening och i slutändan till permanent uppehållstillstånd.
Sverige har sedan det stora flyktingmottagandet 2015 en mycket restriktiv, tillfällig lag, utformad att ligga på EU-rättens miniminivå. Sedan den tillfälliga lagen presenterades har Röda Korset dokumenterat och följt lagstiftningens konsekvenser – både för enskilda och för samhället i stort. Mot bakgrund av den erfarenheten vill jag lyfta ett urval av de konsekvenser förslagen riskerar att få.
Barn kommer fortsatt att skiljas från sina föräldrar under lång – för vissa oöverskådlig – tid. Vi ser idag många exempel på det i våra verksamheter. Orimligt hårda krav på lön och bostadsstorlek för att få återförenas med sin familj, så kallade försörjningskrav, drabbar utsatta grupper hårdast. Ett exempel är patienterna som genomgår traumabehandlingar på Röda Korsets center för krigsskadade och torterade. Det är mycket svårt att genomgå en traumabehandling om ens barn är kvar i ett flyktingläger. En traumabehandling är dock ofta en förutsättning för att kunna lära sig språket och få ett arbete.
Ett annat exempel är pensionärer och människor med en funktionsnedsättning som också framöver riskerar att drabbas hårt av försörjningskraven i praktiken. Vi ser ärenden där människor med allvarliga krigsskador eller andra allvarliga funktionsnedsättningar nekats återförening med maka/make eller barn på grund av exempelvis för låg inkomst. Kvinnor drabbas hårdare än män eftersom de generellt sätt står längre ifrån arbetsmarknaden. Vi kan också konstatera att det ofta är kvinnor och barn som lever ensamma kvar i krigszoner och flyktingläger.
Begränsningar i rätten till familjeåterförening leder till att fler människor, däribland många barn, genomför livsfarliga resor för att få leva med sin familj. Vi möter människor i våra verksamheter vars familjer omkommit på Medelhavet som en direkt konsekvens av begränsningarna i familjeåterförening som flera EU-länder infört sedan 2015.
Korta, tidsbegränsade uppehållstillstånd riskerar att leda till att människor får sämre tillgång till vård eftersom vårdgivaren inte vet hur länge de får stanna. Det ser vi redan. Vi ser att det är svårare att få etablera sig eftersom det är svårt att veta om det är värt att satsa på högre studier. I våra verksamheter ser vi också att arbetsgivare kan vara tveksamma till att anställa någon som kanske inte får vara kvar i landet. Barn som kommit till Sverige på anknytning till sina föräldrar kan utvisas när de fyller 18 år oavsett om övriga familjen är kvar i Sverige. Det händer redan och om förslaget inte ändras blir problemet permanent.
I så pass livsavgörande frågor som lagstiftarna har att hantera anser Röda Korset att det krävs betydligt mer konsekvensanalyser och evidens. Så som läget är bör det införas fler möjligheter till undantag för att undvika orimliga humanitära konsekvenser. För allmänheten är det liten skillnad på ”synnerliga” och ”särskilda” skäl. I juridiken – och för enskilda människor – är den ofta avgörande.
För Röda Korsets frivilliga är det en ny vardag att hantera mycket svåra humanitära situationer och en utsatthet vi inte sett i Sverige på mycket länge. Den utsattheten riskerar att fortsätta öka med lagda förslag. Det är upp till beslutsfattarna att se till att förslagen de lägger inte medför orimliga humanitära kostnaderna.
Martin Ärnlöv, generalsekreterare Svenska Röda Korset
Publicerad i Aftonbladet 7/2 2020