Kärnvapen är det mest destruktiva massförstörelsevapen som existerar och blir nu det senaste att förbjudas. Detta avtal är ett avgörande steg mot att förhindra de katastrofala humanitära konsekvenser som användning av kärnvapen skulle innebära.
Som verksamma inom sjukvården och den humanitära sektorn är vi stolta över att ha bidragit med vår expertis och våra rekommendationer till att utforma ett kraftfullt förbudsavtal, grundat i kunskapen om kärnvapens humanitära och medicinska konsekvenser och det ofattbara lidande som dessa vapen medför. Vi vet att om kärnvapen används så skulle det vara omöjligt att tillhandahålla medicinsk vård och annan humanitär hjälp till de överlevande, och att sjukvårdens kapacitet vare sig i Sverige eller internationellt skulle vara tillräcklig. Det vi inte kan bota, måste vi förhindra.
FN:s konvention om förbud mot kärnvapen har äntligen blivit en del av internationell folkrätt och är bindande för de stater som ratificerar det. Avtalet etablerar en ny juridisk standard mot dessa inhumana massförstörelsevapen.
Förbudsavtal är effektiva verktyg som leder till nedrustning. Avtalen som förbjuder biologiska och kemiska vapen, landminor och klusterammunition har lett till att dessa vapen stigmatiserats. Det har begränsat antalet och användandet av dem, även i länder som inte anslutit sig till avtalen. FN:s konvention om förbud mot kärnvapen har redan fått effekt. Vi ser att banker och pensionsfonder över hela världen avyttrar sina investeringar i kärnvapenindustrin som en konsekvens av kärnvapenkonventionen.
Världshälsoorganisationen (WHO) identifierade 1983 kärnvapen som ”det största omedelbara hotet mot mänsklighetens hälsa och välfärd” och drog slutsatsen att ”ingen sjukvård i världen skulle kunna lindra situationen på något väsentligt sätt. Därför är det enda sättet att behandla hälsoeffekterna av kärnvapenkrig primärprevention, det vill säga att förhindra kärnvapenkrig”.
Vi fortsätter att uppmana Sveriges regering att ansluta sig till FN:s konvention om förbud mot kärnvapen.