”Jag har aldrig varit här utan att det är full rulle”

Klockan är strax efter tio en tisdag i slutet av mars och bara några minuter efter öppning, men det sitter redan gäster vid caféborden. Småbarnsföräldrar som fikar med barnvagnarna bredvid, två killar med datorer framför sig och kaffemuggar intill.

En bit ifrån cafédisken står en hög med skänkta saker – flyttkartonger och Ikea-kassar har staplats på hög. Det är gåvor som inkommit under helgen men ännu inte hunnit gås igenom. 

I ett mindre rum intill caféet pågår febril aktivitet med att packa upp det inkomna, att sortera sakerna, diska porslinet och prissätta det som läggs ut i butik.  

En av volontärerna går fram till Monica Olofsson, som också är volontär och som tillsammans med några andra pensionerade kvinnor kan beskrivas som butikens veteraner.  
– Vad tar vi för påskäggen? Är det en tia, undrar hon. 
 
Det märks att påsken är i antågande. Två bord och en större vägghylla är fyllda med påskpynt, gul textil och allt som hör högtiden till.  
 
Det är Monica Olofsson och vännen Cecilia Asphult som ligger bakom arrangemangen. Till arbetsuppgifterna för butikens frivilliga hör att göra butiken attraktiv för kunderna efter säsong. När det är bokrea i handeln är det givetvis bokrea även i butiken, för att ta ett exempel. 
 
För elva år sedan gick Monica Olofsson i pension och hade tankar på att engagera sig ideellt. I samma veva öppnade kretsens second hand-butik. 

 – Man börjar för att man ska hjälpa andra, tycker man. Men det är till lika mycket glädje för en själv. Som pensionär behöver man ju ett annat sammanhang.

Ganska snabbt fann hon och Cecilia Asphult, som också började när butiken var nyöppnad, varandra i det gemensamma intresset för glas och porslin. 

De berättar att det i början inte fanns några regler och att de tidiga volontärerna fick vara med och hitta lösningar som numera blivit sättet man arbetar på. Till exempel är det bra med specialintressen bland volontärerna. Den som har koll på märkeskläder, vilka böcker som är eftertraktade eller känner igen en dyrgrip bland skänkta bruksföremål får gärna ta mer ansvar för den ”produktkategorin”.

På så sätt kan de frivilliga säkerställa att de sätter rätt pris, även om målet är att hålla en låg prisbild i övrigt för att alla ska ha råd att handla. 

Under de tio år som har gått har de två vännerna blivit specialiserade på glas och porslin. Nu tillhör de en grupp som väljer ut saker som kan generera ett högre pris online och lägger ut det på Tradera. Det var något som växte fram under pandemin när äldre volontärer höll sig borta från butiken under öppningstid.

Att Monica Olofsson och Cecilia Asphult har varit engagerade i butiken så länge beror minst lika mycket på den sociala biten och att de har roligt i gruppen, som att få känna sig behövd och fortsätta använda sin kompetens.

– Lärt sig har man gjort jättemycket, mer om det som vi håller på med. Vad som är värdefullt, vad som går att sälja och är populärt. Det är stor skillnad nu mot när vi började, förklarar Cecilia.  

– Men ibland blir man nästan besviken när sådana grejer som jag själv har hemma och som är så fina, som jag har fått av bekanta och föräldrar, och så visar det sig att det är ju inte värt någonting! Så jag värderar saker på ett annat sätt, skrattar Monica.  

– Det var en spännande och ganska utmanande period, minns Kerstin Larsson tiden fram till att kretsen skrev på kontraktet för lokalen 2014.

Som dåvarande biträdande ordförande i Malmökretsen var hon med i jakten på en lokal som skulle inhysa en second hand-butik, något som saknades då. Samtidigt hade kretsen sitt verksamhetskontor i Svenska Röda Korsets lokaler på Drottninggatan.

När man fick se de nuvarande lokalerna på Parkmöllan insåg man att flera verksamheter kunde slås ihop på samma adress. Dessutom hade en del av lokalen tidigare varit en restaurang.

– Men restaurangdelen var oerhört nedgången.

I styrelsen var åsikterna delade om man skulle våga sig på ett så stort projekt att ta över hela bottenvåningen av byggnaden, men man valde att satsa. Restaurangsytan renoverades och man initierade ett samarbete med Malmös stads dagliga verksamhet som än i dag driver det som omvandlades från restaurang till café. 

Kerstin Larsson vill betona att inget av detta hade varit möjligt utan de många frivilliga som deltagit i arbetet inför och efter butikens öppning 2015. 

– Jag tycker det har utvecklats fantastiskt och det har skett en kvalitétsutveckling också i framtoning. Både när det gäller att exponera varorna men också att folk ska känna sig välkomna när de kommer in i butiken.  

– Vi skulle inte kunna driva våra verksamheter om vi inte hade butiken. Malmökretsen har ju växt mycket de senaste åren och vi gör mycket mer i dag. 

Så sammanfattar verksamhetschef Liv Palm vad kretsens second hand-butik och café har betytt för Röda Korset i Malmö.

I dag har butiken blivit närmast ett krislager. Skänkta kläder och saker därifrån kan delas ut till de som behöver det mest i någon av kretsens andra verksamheter runtom i staden. Så skedde bland annat under våren 2022 när man märkte ett ökat behov bland människor som man kom i kontakt med. Då startades en gratis utdelning för alla som behövde. En övervägande del av besökarna var flyktingar från Ukraina där kriget precis hade brutit ut. Folk reste från andra skånska städer och behoven var stora.

Förra hösten startade kretsen en lokal utdelning på Seved, den så kallade Freeshopen. Även där är behoven stora och det som delas ut kommer från butiken.  
 
– Vi ska ju jobba så, vi ska finnas där behoven är som störst. Butiken är en del av vårt krislager, eftersom vi är en kris- och beredskapsorganisation, förklarar Liv Palm.

Under årens lopp har flödet av skänkta kläder och saker bara ökat, så också butikens omsättning. Därför finns det ett överskott av saker som kan komma till nytta om det inte går till försäljning. 
 

Det många inte känner till är att intäkterna från butiken går direkt till den lokala verksamheten. Den som lämnar gåvor eller handlar där bidrar till ”ett bättre Malmö” med Liv Palms ord.

Hur ser man då på framtiden i ett samhälle där second hand och återbruk både är vanligt och trendigt och där konkurrensen från andra aktörer, såväl som privat försäljning, hårdnar?

Visionen är att bli mer kända i Malmö. För trots att butiken ligger relativt centralt är de flesta kunder antingen boende i kvarteren runtomkring eller personer som vistas i närområdet. Kanske innebär det att butiken tillfälligt får flytta ut och vara med på fler event eller som pop up-butik i staden, funderar Liv Palm. Frivilliga från butiken har till exempel redan deltagit på Malmö Garden Show där de sålde tillbehör för trädgård och uteliv. 

Verksamhetschefen hoppas också på fler volontärer och en större mångfald bland dem, så att de ännu bättre speglar stadens befolkning.  

– Man ska känna igen sig när man kommer in i butiken. Vi ska också fortsätta vara en viktig social mötesplats. 
 
Något man också strävar efter är att fortsätta hålla låga priser och samtidigt få in fler saker med ett högre värde, för extra klirr i kassan. 
 
Kerstin Larsson tror att butiken kan få mindre filialer runtom i staden, något även Liv Palm ser i kikaren. Många som handlar second hand av ekonomiska skäl bor i Malmös mer utsatta stadsdelar och har inte alltid möjlighet att ta sig till centrum där flera sådana affärer ligger.  
 
– Vi vill få till något liknande Freeshopen i Hermodsdal till exempel där vi har en lokal närvaro, men även i Lindängen, säger Liv Palm.  

Tillbaka till Monica och Cecilia i butiken. Efter en halvtimmes rundvisning står vi plötsligt i vägen för kunderna som nu har börjat strömma in.

Det går inte att säga när på året det är som mest att göra. Inte ens tiden kring jul utmärker sig som en period med mer att göra än vanligt.

Monica Olofsson: 
– Jag har aldrig varit här utan att det är full rulle. Om inte i butiken så är det alltid att packa upp.

Och trots att de är ett trettiotal frivilliga och två anställda i dag behöver de bli ännu fler då butiken har generösa öppettider fem dagar i veckan. 

En del av det roliga med det här uppdraget är själva uppackningen, berättar de.

– Det är väldigt varierande och alltid lite spännande att se vad som har kommit in.  
På Tradera nu har vi något som jag aldrig hade hört talas om och som vi fått ett bud på – ett champagnebrus, säger Cecilia Asphult. Hon visar en bild på en dansk prydnad, en retrogrej som någon är villig att ge en hundring för, trots att den har vissa skavanker. 

Något som Monica Olofsson särskilt kommer ihåg var den gången de fick in flera papperskassar med omsorgsfullt packade saker av högre värde och i bra skick som också berättade något om sin tidigare ägare. 

– Det var glas, porslin, dukar och alltihop. Att få packa upp de sakerna det var en ren ynnest. Det var en människa som hade älskat sina saker och vi kunde sälja mycket av det. Där var en skål med lock och i den låg det en (hår)lock med ett sidenband runt. Det var så härligt att få packa upp och ta hand om det. 

Text och bild: Dajana Kovacevic