Barn och unga känner samma saker som vuxna, men har inte vuxnas förmåga att förstå och tolka det som händer. Därför är det viktigt att tänka igenom både vad vi säger och hur vi gör det i samtal om svåra händelser.

Olika känslor hos barn vid kris

Dödsfall eller skilsmässa i familjen är händelser som kan skapa oro och ledsamhet hos barn.

Även det som händer i världen kan påverka, som den skrämmande utvecklingen i Ukraina och Rysslans eller Palestina och Israel, klimatkrisen eller andra katastrofer. Har de sett något på sociala medier som känns skrämmande till exempel?

Barn kan känna ilska, glädje, rädsla, bottenlös sorg och enorm saknad – precis som vuxna.

Barns sätt att tänka kring vad som hänt och vilka konsekvenser det får skiljer sig dock från vuxnas. Det gör att vuxna ibland inte tror att barnen påverkas, då de inte reagerar som vi gör.

Oavsett barnens ålder är det viktigt att du som vuxen finns närvarande och tillgänglig.

Var extra noga med att hjälpa barnen att känna trygghet och att förstå vad som har hänt. Det är viktigt att anpassa informationen utifrån barnens ålder och vara lyhörd för tecken som visar att barn inte mår som vanligt. Exempelvis är magont, huvudvärk eller ett förändrat beteende vanliga reaktioner.

Fortsätt att lugna, trygga och visa extra tålamod om barnen under en period får större behov av att vara nära dig eller söker trygghet på andra sätt.

Åtta råd om hur du pratar med barn om svåra händelser

Våra psykologer delar med sig av användbara råd om hur du pratar med barn om svåra händelser.

 

1. Fråga gärna barnen om de undrar över något. Låt barnet få berätta om sina tankar och oro. Lyssna noga och öppna upp för samtal.

2. Försök att svara så enkelt du kan på barnens frågor. Undvik för många detaljer. Har du inte svar är det okej att säga det.

3. Om det är en kris eller katastrof i världen kan du berätta om vad som görs för att hjälpa de som drabbats.

4. Låt inte din oro lysa igenom. Känslor smittar och barn kan läsa av din oro och ta över den.

5. Var ärlig! Var noga med att det du berättar är sant, utan att skrämmas.

6. Tänk på sättet som du pratar med barnet på. Undvik starka uttryck.

7. Var lugn och avsätt tid för samtal.

8. Gör saker tillsammans med barnen som distraherar från det som skrämmer. TV och radio behöver inte stå på konstant.

Uppmärksamma de yngsta barnens behov

Även små barn har samma känslor som vuxna, men kan inte alltid på ett tydligt sätt uttrycka vad de behöver. De är beroende av att du som vuxen uppmärksammar och försöker förstå dem.

I kris och stress är det vanligt att den fysiska kontakten minskar mellan barn och förälder, när den egentligen behövs som mest. 

De allra yngsta barnen påverkas också lätt av reaktioner från människor i deras närhet. Vanliga reaktioner vid kris hos små barn är att de gråter oftare, vill vara nära, har svårare att skiljas från dig som förälder, får sömnproblem eller minskad matlust.

Tips:

• Närhet och omsorg är extra viktigt.
• Försök att vara på en plats där barnet känner sig extra tryggt.
• Prata lugnt om det som hänt.
• Låt andra vuxna avlasta om de som är närmast barnet är överväldigade.

Prata med förskolebarn

Barn i förskoleåldern behöver ofta vuxna för att kunna sätta ord på tankar och frågor.

Det är vanligt med vad som brukar kallas ”magiskt tänkande”, att barnet upplever världen från sitt perspektiv och utgår från att de själva kan påverka saker och ting. Ett förskolebarn kan med andra ord tro att en svår händelse orsakats av den själv och genom det känna skuld.

Det är vanligt att förskolebarn reagerar genom att åter börja med beteenden som de haft som små. Till exempel med svårigheter att skiljas från nära, rädsla för att bli övergiven, ont i magen, skuldkänslor eller stark envishet.

Tips:

• Ge mer tid. Lugna barnet med att situationen kommer att förändras över tid och bli mer normal.
• Var tydlig. Undvik termer som ”gått bort” eller ”fått somna in” om någon dött. Barnet kan uppfatta det som att informationen inte är definitiv.
• Undvik otäcka detaljer, men var noga med att det du berättar är sant.
• Bekräfta och lugna barnet om att det inte är ensamt.
• Det kan vara bra att få prata med någon vuxen utanför familjen som barnet litar på.
• Fysisk beröring är viktigt.
• Små barn processar svåra händelser långsammare, så du kan behöva förklara vid flera tillfällen.

Prata med äldre skolbarn

I den här åldern tar barnen stora kliv i sin utveckling och börjar få förståelse för svåra händelser. Här börjar barnen också fundera kring orsakssamband. Därför behöver du som vuxen lägga mer tid på att förklara och hjälpa barnet att förstå vad som har hänt.

Det är vanligt att barn i den här åldern reagerar med ökad ängslighet, får sömnproblem, är rädda för att fler svåra händelser ska ske, ofta har huvudvärk eller magont, får problem att koncentrera sig och visar ett mer irriterat eller aggressivt beteende.

Tips:

• Låt barnet sörja på sitt sätt om någon dött. Det finns inga fel sätt.
• Fråga om du misstänker att barnet är oroligt för någonting.
• Tydliggör att barnet inte kunde påverka det som skett.
• Ställ konkreta frågor om känslor, som ”Hur känns det på insidan?”

Prata med tonåringar

Barn i tonåren förstår vad som hänt och att det kommer att påverka framtiden.

I den här åldern är det vanligt att de känner att de måste ”ta ett vuxet ansvar” och kan därför stänga inne känslor.

Tonåren är en känslig tid och det är vanligt att man inte vill känna sig annorlunda jämfört med sina jämnåriga, utan vill passa in.

Tonåringar reagerar ofta genom att vara ledsna, grubblande eller utåtagerande. Att bli mer inåtvänd, få ökade skuldkänslor eller agera mer självmedvetet är också vanliga reaktioner.

Tips:

• Visa att du bryr dig och är närvarande.
• Tala om att du är tillgänglig.