Det här med service måste man ha i sig, annars går det inte. Och jag passar bra till det här, det har jag fått höra!

Jag står i sjukhusentrén på Södersjukhuset i Stockholm varje tisdagsförmiddag. Ibland är patienter som kommer hit lite vilsna, då frågar jag om jag kan hjälpa till. Vissa är oroliga och har glömt vart de ska, då tar vi reda på det. Ibland hjälper jag till med att hämta en rullstol. Vi har fått nya, de är stiliga men lite svåra att svänga med, tycker jag.

Den sociala biten är viktig för mig, här träffar jag otroligt mycket folk. Många känner igen mig och säger hej – till och med på stan! En kille som var här nyligen kände igen mig från 2005. Du är dig precis lik, sa han!

Jag började jobba inom vården, men bytte bransch och började på Skatteverket. Sen jobbade jag med ekonomi på Försvaret. Men nu är jag här sen 18 år. Det var en väninna som undrade om inte jag också ville bli rödakorsvärd, på den vägen är det. Många ombyggnationer senare håller jag fortfarande på.

Och jag har alltid med mig något när jag går härifrån. Jag träffade precis en glad äldre dam i rullstol. Hon berättade att hon fått så fin hjälp av en härlig doktor. Det var fint att höra.

Det är patienterna som betalar mig – med sin uppskattning. När jag inte varit här på ett tag så händer det att jag får höra ”Var har du varit?”. Då blir jag glad.