Karin hjälper i Ukraina

Publicerad: 22 november 2023

Lästid: min

I mörkaste januari landade Karin Levenby Bovy på sitt nya jobb i Ukraina – mitt i en krigszon. Och mörkt var det. Bristen på el var påtaglig.

– Jag hörde elgeneratorer överallt, vilket kastade mig tillbaka till min tid i Syrien. På gatorna lyste vi oss fram med hjälp av mobiltelefoner och när flyglarmet gick skyndade jag till skyddsrummet, eller till mitt badrum där jag är säker för glassplitter, berättar Karin.

Barn går i skolan bara några mil från skyttegravarna

Hon tar en klunk kaffe och biter i sin nybakade banankaka. Karin är på sin första semester sedan i maj och vi ses i hennes ljusa vindsvåning i Ulricehamn. Solen skiner och kriget känns oändligt långt borta.

Även i Ukraina pågår det vanliga livet på sina håll: barn går till skolan, restauranger och teatrar är öppna, folk promenerar på gatorna och njuter av höstsolen. Samtidigt, bara några mil bort, kämpar unga män i leriga skyttegravar, under samma förhållanden som vid första världskriget. Anfall från drönare raserar infrastruktur och hem och de många minorna leder till tusentals amputationer.

– Man blir väldigt avtrubbad. Allt blir en del av ens vardag, konstaterar Karin.

Ett av många internationella uppdrag

Karins första utlandsjobb var en FN-tjänst i Somalia 1993. Hon jobbade som IVA-sjuksköterska och förälskade sig i Afrika. Efter flera utlandstjänster började hon vid millennieskiftet att jobba för Röda Korset – där uppdragen omfattar mer än bara sjukvård.

– Vi hjälper krigsfångar och familjer som tappat bort sina anhöriga och vi besöker fängelser. Här i Ukraina är vi den enda internationella organisationen som är på plats i ockuperade områden, och vi hjälper utsatta människor på båda sidor av konflikten, förklarar Karin.

Fram till i vår är hon stationerad i Dnipro, en av de största städerna i Ukraina, som biträdande chef för Röda Korsets sjukvårdsprogram. Jobbet går ut på att leda insatser, identifiera behov och fördela sjukvårdsmateriel till 15 sjukhus, men utrustning skickas även till andra behövande sjukhus.

Känner ständigt av kriget

Hos Röda Korset i Dnipro finns 100 medarbetare, varav 80 av dem är lokalanställda. Få vill jobba nära fronten i ett fullskaligt krig, men Karin är aldrig rädd. Däremot har hon respekt för läget.

– Har du respekt ser du till att ha skyddsmekanismer för att klara det som händer. Är du rädd blir du blockerad och då blir det farligt. Är man rädd gör man inget bra jobb.

Karin Levenby Bovy tittar på en karta över Ukraina. Sjukvårdare i Ukraina jobbar. — Karin Levenby Bovy kollar på en karta över Ukraina hemma i sitt kök i Sverige. "Det är ett blodigt krig som pågår här och det behövs oerhört mycket sjukhusmateriel", säger hon.

Foto: Anna Hållams/Röda Korset

Att jobba i en katastrof är sig ganska likt oavsett land, menar Karin. Det som skiljer Ukraina från hennes tidigare uppdrag, i bland annat Afghanistan och Sudan, är framför allt miljön. Klimatet och infrastrukturen påminner om hemma, men de återkommande flyglarmen, mullret av bomber och det ändlösa behovet av fler kompresser, suturer, bandage och liksäckar gör kriget ständigt närvarande.

– Det första jag frågar mig när jag vaknar är hur många som har skadats under natten och vilka sjukhus de ska till, berättar Karin.

– Det är så många skadade och döda. Tänk på att de som strider i dag var vanliga studenter, pappor och arbetare bara för några månader sedan.

Stora hjälpbehov under lång tid i Ukraina

I Ukraina saknas inte vårdpersonal, utan framför allt material och kunskap. Därför utbildar Röda Korset i att ta hand om trauman i katastrofer med många skadade samtidigt.

– Vårdbehoven är enorma – och kommer att vara det under lång tid framöver. Även om kriget tar slut i morgon kommer de skadade att behöva nya operationer och proteser och rehabträning och terapi i många, många år framåt, säger Karin.