Hur skyddar lagen barn som tvingas till krig?
Eftersom barn är särskilt utsatta när det råder krig så har den humanitära rätten särskilda regler som skyddar barn i väpnad konflikt. Barn som tappar kontakten med sina familjer är ännu mer sårbara och därför finns det regler som syftar till att familjer ska hållas ihop och återförenas. Det finns också regler som gör det olagligt för stater och väpnade grupper att utnyttja barn till att direkt delta i strider.
Skyddet av barn: det generella och det särskilda skyddet
Genèvekonventionerna från 1949 och deras tilläggsprotokoll från 1977 innehåller regler som slår fast att barn har samma skydd som andra civila personer. Detta allmänna skydd innebär att alla civila är skyddade personer och inte får anfallas, så länge som de inte direkt deltar i stridigheter.
Eftersom barn är en särskilt sårbar grupp så innehåller Genèvekonventionerna och deras tilläggsprotokoll också regler som ger barn särskilt skydd. Det särskilda skyddet innebär att barn ska visas särskild respekt och skyddas från alla typer av kränkande handlingar. De stridande parterna måste förse barn med all den vård och hjälp de behöver, på grund av deras ålder eller av andra orsaker.
Om barn deltar direkt i stridigheter förlorar de det generella skyddet mot anfall, men det särskilda skyddet fortsätter att gälla oavsett.
De här reglerna gäller både under internationella väpnade konflikter (konflikter mellan stater) och icke-internationella konflikter (konflikter mellan en stats styrkor och icke-statliga väpnade grupper, eller enbart mellan sådana grupper).
Åldersregler: Barn som direkt deltar i stridigheter
Flera olika traktater (avtal mellan stater) har regler som förbjuder att stater eller icke-statliga väpnade grupper utnyttjar barn till att direkt delta i stridigheter under väpnade konflikter. Olika traktater innehåller dock olika åldersgränser för hur gamla barn ska vara för att omfattas av förbuden.
Enligt Genèvekonventionernas Tilläggsprotokoll I, som gäller under internationella konflikter, måste stater vidta alla åtgärder som är möjliga för att förhindra att barn under 15 år direkt deltar i stridigheter. Protokollet innehåller också regler som förbjuder rekrytering av barn under 15 år till en stats väpnade styrkor och uppmanar stater att prioritera de äldsta barnen om de rekryterar barn i åldrarna 15 till 18 år.
Likaså förbjuder Genèvekonventionernas Tilläggsprotokoll II, som gäller under icke-internationella konflikter, att barn under 15 år rekryteras av stater eller icke-statliga väpnade grupper eller deltar, direkt eller indirekt, i stridigheter.
Också FN:s Barnkonvention från 1989 innehåller regler om utnyttjandet av barn i krig. Konventionen har skrivits under och ratificerats av nästan alla världens stater. Enligt Barnkonventionen är alla personer under 18 år att anse som barn. Enligt samma konvention är däremot åldersgränsen för barns deltagande i väpnade konflikter endast 15 år. Därför har man förhandlat fram ett tilläggsprotokoll till Barnkonventionen, det så kallade Barnsoldatsprotokollet.
Barnsoldatsprotokollet stärker skyddet av barn i krig genom att höja förbudet för barns deltagande i väpnade konflikter till 18 år. Enligt protokollet måste stater som skrivit under protokollet vidta alla åtgärder för att förhindra att barn under 18 år direkt deltar i stridigheter. Det är förbjudet för stater att tvångsrekrytera barn under 18 år till väpnade styrkor (till exempel genom värnplikt) och stater ska se till att det är kriminellt för väpnade grupper att överhuvudtaget använda sig av barn under 18 år. När det gäller frivillig rekrytering till militärskolor eller frivillig försvarsutbildning kan stater välja mellan åldersgränsen 16, 17 eller 18 år.
Stadgan för den Internationella brottmålsdomstolen i Haag (ICC) stärker också skyddet av barn i krig genom att slå fast att värvning av barn under 15 år eller deras direkta deltagande i stridigheter är ett krigsbrott. Förutom att personer kan åtalas för detta brott vid den Internationella brottmålsdomstolen, så ska stater som har anslutit sig till stadgan göra det möjligt att åtala personer för detta krigsbrott också inom sin egna, nationella lagstiftning.
Regler som fått status som sedvanerätt gäller oberoende av om en stat skrivit under ett traktat eller inte. Enligt sedvanerätten så är det förbjudet för en stats väpnade styrkor och för icke-statliga väpnade grupper att värva barn. Barn får inte heller delta i stridigheter. Vad gäller åldersgränsen så skriver den Internationella Rödakorskommittén i sin sedvanerättsstudie att det inte finns någon med säkerhet bestämd gräns, men att det är tydligt att det sedvanerättsliga förbudet alltid omfattar barn upp till minst 15 års ålder.
Läs mer om barnsoldater här.
Barn som frihetsberövas
Hundratals barn grips varje år för att de påstås ha deltagit i stridigheter. Dels kan det vara direkt farligt för barn att hållas på osäkra platser och dels kan det även leda till psykologiska konsekvenser som kan påverka barns liv under lång tid framöver. Det är även viktigt att komma ihåg att barn som deltagit i stridigheter själva har utsatts för brott mot den humanitära rätten, och att därför i första hand behandla dem som brottsoffer snarare än förövare. Därför ska barn hållas frihetsberövade enbart som en sista utväg och under så kort tid som möjligt.
Den internationella humanitära rätten har detaljerade regler för hur vuxna såväl som barn ska hållas i förvar om de frihetsberövas under väpnade konflikter. Alla som är frihetsberövade måste behandlas humant, vilket innebär ett absolut förbud mot tortyr av alla slag, oavsett om den är fysisk eller psykisk, och ett förbud mot alla andra typer av grym, omänsklig och förnedrande behandling.
Det finns också särskilda regler för att skydda barn. Till exempel fortsätter barn att vara skyddade av det särskilda skyddet i Genèvekonventionerna och deras tilläggsprotokoll. Dessutom finns det regler som gör gällande att barn, så långt som det är möjligt, ska tas i förvar tillsammans med sin familj. Om detta inte är möjligt ska de hållas åtskilda från vuxna. De ska få tillgång till utbildning och fritidsaktiviteter och få vara utomhus när så är möjligt. De ska även ha tillgång till den mat, hygien och sjukvård som är lämplig utifrån deras ålder och behov.
Vad gör Röda Korset?
Den Internationella Rödakorskommittén (ICRC) arbetar på flera sätt för att hjälpa barn som tidigare rekryterats och/eller utnyttjats av väpnade styrkor eller grupper. De arbetar före och efter konflikter med att uppmana stater att anta internationell lagstiftning och också för att göra de avtal som skrivits under till verklighet. De för samtal med staters väpnade styrkor och icke-statliga väpnade grupper för att få dem att frige barn som blivit värvade och se till att barn som är frihetsberövade får det skydd som de har rätt till.
Röda Korset hjälper även barn som en gång utnyttjats under stridigheter eller som har upplevt andra traumatiska upplevelser under krig att få tillgång till rehabilitering och psykosocialt stöd. De arbetar ständigt med att återförena barn som tappat kontakten med sina familjer under och efter konflikter. I Sverige så driver Svenska Röda Korset behandlingscenter för personer som lider av trauman från tortyr, krig och svåra flyktupplevelser. I delar av denna verksamhet ges stöd till barn och familjer.
För att garantera att barn skyddas i konfliktsituationer är det också viktigt att alla vet vad som gäller. Stater har det huvudsakliga ansvaret för att sprida information om den internationella humanitära rätten och dess regler. Men även Röda Korset jobbar aktivt med att informera om den humanitära rättens regler och lagar. Det är ytterligare ett steg i ledet för att säkerställa barns rätt till skydd.
