Krigets lagar har ett antal centrala principer om distinktion, proportionalitet, försiktighet, förbud mot att orsaka onödigt lidande och överflödig skada, samt principen om ickediskriminering och Martensklausulen. Dessa principer är i dag väl utvecklade och förankrade i regler i både traktater och sedvanerätt.

Här får du en överblick över de viktigaste reglerna och principerna.

Regler som skyddar och sätter upp ramar

Den humanitära rätten, även kallad krigets lagar, skyddar personer som inte deltar eller inte längre deltar i strider, såsom civila, sårade, sjuka, krigsfångar, frihetsberövade, skeppsbrutna samt militär- sjukvårds och själavårdande personal. Sådana personer har rätt till respekt för sina liv, och parterna i en konflikt måste ge dem hjälp och behandla dem humant vid alla tillfällen utan åtskillnad.

Civila får till exempel inte utsättas för anfall, sårade och sjuka måste omhändertas, fångar och andra frihetsberövade personer måste under alla omständigheter behandlas humant och tillförsäkras ett antal grundläggande skydds- och rättssäkerhetsgarantier.

Den humanitära rätten skyddar även civila objekt såsom bostäder, sjukhus, ambulanser och viktiga kulturella platser inklusive gudstjänstlokaler, konstverk och historiska monument. Enligt den humanitära rätten är det även förbjudet att förstöra infrastruktur och den naturliga miljön som är nödvändig för civilbefolkningens överlevnad såsom dricksvatten och elförsörjning.

Den humanitära rätten begränsar vilka typer av stridsmedel (vapen) och stridsmetoder som får användas under en väpnad konflikt. Det är förbjudet att använda vapen eller stridsmetoder som inte kan göra åtskillnad mellan personer som direkt deltar i striderna (stridande) och personer som inte gör det (civila, sårade och sjuka stridande och krigsfångar).

Den humanitära rätten förbjuder användningen av vapen som orsakar överflödig skada eller onödigt lidande, som till exempel personminor och brandvapen. Stridsmetoder som orsakar svår eller långvarig skada på miljön är också förbjudna.

Den humanitära rätten har formats av avvägningar mellan humanitära hänsyn och militära intressen. Det finns därför ingen generell möjlighet att under en konflikt hävda ”militär nödvändighet” eller liknande för att göra avsteg från reglerna. Behoven av militär handlingsfrihet har redan tillgodosetts när konventionerna förhandlades fram.

Viktiga principer

De grundläggande principerna är de om distinktion, proportionalitet, försiktighet, förbudet mot att orsaka onödigt lidande och överflödig skada, samt principen om ickediskriminering och Martensklausulen. Dessa principer är i dag väl utvecklade och förankrade i både traktater och sedvanerätt.

Distinktionsprincipen innebär dels att krigförande parter alltid måste skilja mellan militära mål å ena sidan och civila personer och civila objekt å den andra, dels att anfall endast får riktas mot militära mål. En konsekvens av distinktionsprincipen är förbud mot krigföring som har urskillningslösa effekter, dvs. användning av stridsmedel och metoder som inte kan riktas mot ett specifikt militärt mål.

Proportionalitetsprincipen innebär att den militära betydelsen av ett anfall måste stå i proportion till de risker som civilbefolkningen och civil egendom utsätts för. Principen medför ett förbud mot anfall som förväntas leda till civila förluster – så kallat collateral damage – som är överdrivna i förhållande till den konkreta och direkta militära fördel som kan förväntas. Den militära betydelsen av anfallen måste således stå i proportion till de risker som civilbefolkningen och civila objekt utsätts för.

Försiktighetsprincipen ålägger de stridande att iaktta alla rimliga försiktighetsåtgärder för att undvika skador på civila och civila objekt. Bl.a. ska allt som är praktiskt möjligt göras för att kontrollera att anfall endast riktas mot militära mål. Enligt principen ska stridsmedel och stridsmetoder väljas så att risken för civila förluster undviks eller minskas, och anfall (och försvar) ska inställas eller avbrytas om det blir uppenbart att anfallet (eller försvaret) riskerar medföra oproportionerligt stora civila förluster eller skador.

Enligt förbudet mot överflödig skada eller onödigt lidande är det förbjudet att åsamka motpartens soldater onödig skada och/eller överflödigt lidande vid krigföring vid försvagandet av motståndarens stridskrafter. I den traktatbaserade rätten återfinns principen både som ett generellt förbud och som specifika förbud eller begränsningar av stridsmedel och stridsmetoder.

Principen om icke-diskriminering innebär att den humanitära rätten ska tillämpas utan att någon utsätts för sämre behandling på grund av ras, hudfärg, religion eller tro, kön, börd, förmögenhet eller dylik omständighet.

Enligt Martensklausulen ska stater, även i de situationer som saknar direkta folkrättsliga regler, likväl beakta humanitetens krav i krigföringen. Det internationella samfundet insåg tidigt att det inte gick att skapa heltäckande regler för alla typer av militär verksamhet i väpnade konflikter.

Viktiga regler att komma ihåg

Civilbefolkningen och civila objekt ska skyddas och får inte anfallas. Parterna i en konflikt måste alltid skilja mellan den civila befolkningen och de stridande för att skydda civilbefolkningen och civil egendom. Varken civilbefolkningen som helhet eller enskilda civila får anfallas. Anfall får endast riktas mot militära mål. De stridande parterna ansvarar för att ingen sammanblandning av militär och civil verksamhet sätter civilsamhället i fara.

Den som inte längre deltar i striderna ska skyddas. Det är förbjudet att döda eller såra en motståndare som tydligt uttrycker avsikt att ge upp motståndet eller som på annat sätt är försatt ur stridbart skick. Med detta avses stridande som inte deltar i fientligheterna på grund av att de är vara tillfångatagna, sårade eller sjuka eller på annat sätt hindrade att delta i striderna. Personer som inte längre deltar i striderna ska alltid skyddas och behandlas humant. De har rätt att upprätthålla kontakten med sina anhöriga och att ta emot stöd.

Sårade och sjuka ska skyddas. Sårade och sjuka måste tas omhand. Den som är i störst behov av vård ska först få vård – oavsett om det är vän eller fiende. Sjukvårdspersonal, sjuktransporter, sjukhus och sjukhusutrustning ska skyddas.

Skyddsemblemen måste respekteras. Det röda korset, den röda halvmånen och den röda kristallen på en vit botten är skyddsemblem och markerar skyddet för sjukvård i krig. Personer, byggnader eller föremål som bär dessa emblem ska respekteras och skyddas av parterna.

Följande handlingar alltid förbjudna: mord, tortyr, stympning, tagande av gisslan, avrättning utan korrekt rättegång, samt grym och förnedrande behandling.

Kriget får inte orsaka onödigt lidande. Parternas rätt välja vapen eller stridsmetoder är begränsad. Det är förbjudet att använda vapen eller stridsmetoder som orsakar överflödiga skador eller onödigt lidande. Det är förbjudet att använda vapen och stridsmetoder som är urskillningslösa.

Familjer har rätt att hålla kontakt och att återförenas. Familjemedlemmar som har förlorat kontakten under konflikten har rätt att få hjälp med att återupprätta den. Familjer som splittras i samband med en konflikt ska få möjlighet att återförenas.

Humanitära insatser är skyddade. Det humanitära uppdraget och humanitär personal och material som används i det humanitära arbetet, måste respekteras och skyddas. Parterna i en väpnad konflikt ska göra allt som står i sin makt för att underlätta för Internationella rödakorskommittén (ICRC) att fullgöra sina humanitära uppgifter.