Hur hanteras brott mot den humanitära rätten i Sverige?

I svensk rätt regleras allvarliga brott mot den humanitära rätten sedan 2014 som ovan nämnts genom lagen (2014:406) om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Grunden för lagen är Romstadgans kodifiering av vissa internationella brott. Härutöver finns i svensk rätt regler om disciplinansvar i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret med mera.

Till skillnad från den tidigare regleringen av svåra överträdelser av den humanitära rätten – folkrättsbrottet, som nu är upphävt – är lagens bestämmelser av väsentligt mer detaljerad och upplysande karaktär. Det finns nu också tydliga bestämmelser om förmans ansvar som bland annat innebär att en militär eller civil förman ska anses som gärningsman om han eller hon inte vidtagit de åtgärder som varit möjliga för att hindra att nu aktuella brott begås av underlydande.

Enligt svensk lag är följande handlingar förbjudna

• För folkmord döms den som begår en viss gärning, till exempel att döda, tortera eller utsätta någon för allvarliga sexuella övergrepp, i syfte att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk eller rasmässigt bestämd eller religiös folkgrupp som sådan. Straffet är fängelse på viss tid, lägst fyra och högst arton år, eller livstid.
• För brott mot mänskligheten döms, om en viss gärning, till exempel att döda, tortera, utsätta någon för allvarliga sexuella övergrepp eller olovlig deportation, utgör eller ingår som ett led i ett omfattande eller systematiskt angrepp riktat mot en grupp civila. Brottet kan begås även i fredstid. Straffet är fängelse på viss tid, lägst fyra och högst arton år, eller livstid.
• För krigsförbrytelser döms, om en viss gärning som till exempel att döda, misshandla eller plundra, ingår som ett led i eller på annat sätt står i samband med en väpnad konflikt eller ockupation. Straffet är fängelse i högst sex år eller, om brottet är grovt, lägst fyra år och högst arton år eller livstid.

Dessa brott är så kallade universella brott och kan utredas i Sverige oavsett var de har begåtts och av vem. Om den misstänkte inte är svensk medborgare kan personen i vissa fall utlämnas till sitt hemland eller till det land där brottet begåtts för att lagföras där. I annat fall ska brotten utredas här.

Det är först när man har fyllt 15 år som man kan åtalas och dömas i svensk domstol. Man ska alltså ha begått brottet efter att man fyllt 15 år. En person som är under 15 år överlämnas till socialtjänsten, men polisen kan fortfarande utreda händelsen och sedan lämna ärendet vidare.

Svensk polis

Om en person som misstänks ha begått folkmord, brott mot mänskligheten eller krigsförbrytelser befinner sig i Sverige ska polisen utreda saken. Det gäller såväl de personer som misstänks ha beordrat eller på annat sätt uppmanat till ett sådant brott och de som faktiskt utfört dem.

I Sverige ansvarar Gruppen för utredning av krigsbrott för alla utredningar gällande folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. De tar emot tips och anmälningar från allmänheten, Migrationsverket, Säkerhetspolisen och lokal polis runt om i Sverige. Utredningarna bedrivs i nära samarbete med Internationella åklagarkammaren Stockholm, där en särskild grupp åklagare är utsedda att ta hand dessa brott.

De brott som gruppen utreder har inte begåtts i Sverige och både vittnen och målsägare är ofta spridda över hela världen. Därför har gruppen ett omfattande internationellt samarbete på området. De bistår även utländska polismyndigheter i deras utredningar rörande dessa brott, genom att till exempel hålla förhör med vittnen som befinner sig i Sverige.

Anmäla brott

Man kan anmäla brott antingen genom att ta kontakt med en polisstation eller genom att kontakta Gruppen för utredning av krigsbrott direkt. Vill du anmäla eller tipsa polisen om folkmord, brott mot mänskligheten eller krigsförbrytelser, kontakta Gruppen för utredning av krigsbrott via mejl registrator.kansli@polisen.se och skriv att det gäller krigsbrott. Du kan även ringa 114 14 och be att få tala med Gruppen för utredning av krigsbrott.

Att utreda folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser är komplicerat. Brotten har ofta begåtts för många år sedan i andra länder än i Sverige. Bevisläget är ofta svårt eftersom det sällan finns någon skriftlig och/eller teknisk bevisning utan endast muntliga berättelser från vittnen eller målsäganden (offer). Det kan också vara mycket svårt för en person att anmäla sådana brott eftersom det ofta är traumatiskt och ångestladdat för vittnen och målsäganden att berätta om det de upplevt och sett. De har i många fall förträngt det som har inträffat. Många av dessa personer känner också en rädsla för vad som ska hända familj eller vänner i hemlandet om de berättar om vad de har upplevt och det är därför inte alltid säkert att de vill medverka i utredningen.