Sverige och vapen

Sverige är bland annat part till konventionen om förbud mot utveckling, framställning och lagring av bakteriologiska (biologiska) vapen och toxinvapen samt om deras förstöring 1972 (B-vapenkonventionen), konventionen om förbud mot utveckling, produktion, innehav och användning av kemiska vapen samt deras förstöring 1993 (C-vapenkonventionen), konventionen om förbud mot eller inskränkningar i användningen av vissa konventionella vapen som kan anses vara ytterst skadebringande eller ha urskillningslösa verkningar 1980 (1980 års vapenkonvention) samt de tillhörande fem protokollen, och konventionen om förbud mot användning, lagring, produktion och överföring av antipersonella minor (truppminor) samt om deras förstöring (Ottawakonventionen), konventionen om klusterammunition, och vapenhandelsfördraget (ATT).

Bestämmelser som genomför dessa åtaganden finns i flera olika svenska författningar som bl.a. avser att hindra produktion, spridning, lagring och användning av förbjudna vapen. Det finns även regler om regelbundna kontroller och rapporteringsprocesser. Här kommenterar vi endast gå in närmare på Vapenprojektdelegationen och Inspektionen för strategiska produkter.

Vapenprojektdelegationen

När nya vapen eller stridsmetoder ska utvecklas eller tas i bruk har staten en skyldighet enligt Genèvekonventionerna att bedöma om dessa kan stå i strid med statens skyldigheter under den humanitära rätten (artikel 36 i 1977 års tilläggsprotokoll I till Genèvekonventionerna). I Sverige har myndigheten Delegationen för folkrättslig granskning av vapenprojekt (Vapenprojektdelegationen) ansvarar för denna granskning. Delegationen ska även följa vad som sker med vapenprojekt av större vikt som tidigare har granskats av delegationen.

Delegationen leds av Försvarsdepartementet och består av högst åtta ledamöter med folkrättslig, militär, teknisk och medicinsk expertis. Regler för delegationen och dess arbete finns i förordningen (2007:936) om folkrättslig granskning av vapenprojekt. Delegationen är ett rådgivande organ, och det slutliga beslutet om användning eller utveckling av nya vapen tas av ansvariga politiker.

Inspektionen för strategiska produkter

I Sverige är Inspektionen för strategiska produkter (ISP) den myndighet som ger tillstånd till vapenexport. Vapenexport omgärdas av ett antal bestämmelser bl.a. lagen (1992:1300) om krigsmateriel, lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd, regeringens vägledande uttalanden (de s.k. riktlinjerna), regeringens och ISP:s praxis samt av internationella förpliktelser.