Så skyddas kulturegendom

Skyddet av kulturegendom under väpnade konflikter bygger på tanken om att ”skada på ett folks kulturegendom, oavsett vilket land den tillhör, är liktydigt med skada på hela mänsklighetens kulturarv”.

Kulturegendom skyddas på två sätt under väpnade konflikter. Dels har civila objekt ett allmänt skydd under Genèvekonventionerna, dels har det ett utökat skydd under kulturkonventionen och genom 1977 års tilläggsprotokoll I och II.

1954 års konvention om skydd för kulturegendom i händelse av väpnad konflikt, kulturkonventionen, med tilläggsprotokoll I och II avser att skydda kulturegendom under väpnade konflikter. Konventionen grundas på erfarenheter från andra världskriget som visade att alla typer av egendom kunde beslagtas och förstöras. Historiska monument, platser avsedda för religiösa ändamål, museum och liknande förstördes ofta medan kulturegendom såsom konstverk, antikviteter etc. ofta stals av högre statstjänstemän eller militära befälhavare, eller transporterades av en ockuperande makt till dess eget territorium.

Kulturkonventionen är en utveckling av de regler om skydd av kulturegendom som Genève- och Haagkonventionerna innebär. Genom att ansluta sig till kulturkonventionen förbinder sig stater att inte använda kulturegendom och dess närmaste omgivning eller anordningar som används för dess skydd, för ändamål som skulle kunna utsätta dem för skada eller förstörelse i händelse av väpnad konflikt, samt att avhålla sig från varje fientlig handling riktad mot sådan egendom. Med kulturegendom avses all egendom av stor betydelse för ett folks kulturarv, byggnader vars huvudändamål är att vara förvarings- och utställningsplats för sådan egendom samt centra för minnesmärken.

Tilläggsprotokoll I till konventionen är inriktat på att hindra att kulturföremål förs ut från ett territorium. Om egendom ändå förts ut ska kulturegendomen förvaras och sedan vid krigsslutet föras tillbaka. Tilläggsprotokoll II till konventionen kompletterar kulturkonventionen ytterligare och medför ett antal förbättringar av skyddet av kulturegendom.

Konventionen ger två grader av skydd. Det ena är ett allmänt skydd. Den andra högre graden av skydd gäller för viss egendom som ska föras in i ett speciellt internationellt register hos United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization (UNESCO). Ett särskilt kännetecken (den blå och vita skölden) kan användas för att utmärka den förra typen av skyddad egendom, medan egendom som har den högre graden av skydd ska förses med tre sådana kännetecken. Kulturegendom är dock skyddad även om den inte är utmärkt med kännetecknet. Utmärkt egendom är skyddade mot anfall under väpnad konflikt, så länge egendomen inte används för militära syften.